Wilsons Promontary National Park

Anlände på söndagen, vid nationalparkens campingplats där vi stannade över natten. Badade lite, spelade kortspel och tog det lugnt. Första natten i tält gav mig festivalkänsla, ville ut och dansa framför scener och hänga med alla mina bästisar i campet.

Andra natten, mjeh not so much. Vi gick 16 kilometer under måndagen med packning på 20 kilo var. Dock var vandringen helt fantastisk. Delvis som att gå i regnskog, med ormar och ödlor och ormbunkar som räckte ovanför huvudet. Delvis vattenfall med bleka träd med fåtal löv omkring. Delvis klimat som påminde mig om Grekland och Medelhavet, med vit sand och såna där märkliga skralliga buskar.

Vi tältade nära havet båda nätterna, vackra platser båda två, men andra natten tog verkligen priset. Skulle ha mitt bröllop där om jag kunde.

Sammanlagt under 3 dagarna gick vi 38 kilometer. Två långa turer första och sista dagen, och en kortare men intensivare där emellan.

Trots att jag många gånger trodde att jag skulle dö där ute, med mina blåsor på fötterna (en täcker HELA lilltån), svaga knän och värkande axlar, ångrar jag inte en enda sekund att vi gav oss ut på detta. Sån himla bra upplevelse, och alla platser vi sett kan man bara nå till fots. Aej häftigt asså!!!! Så många gånger som jag bara stannade och log för mig själv åt hela grejen, lyssnade på tystnaden och ja nä. Häftigt ju.

Ut å vandre

Nästan en vecka har vi hängt här och bara gjort eh, vettiga saker. Solat och simmat, gått promenader och spelat tennis, lekt med vovve, spelat spel och seglat lite.
   Idag har vi cyklat. Massvis. Närmare 9 kilometer innan lunch som "övning" på våra bökiga cyklar, och så 16 kilometer på en populär motionssträcka och ca 5 kilometer till den. NEJ jag visste ej vilka distanser vi skulle ta oss igenom imorse, hade jag vetat hade jag totalvägrat. Fick reda på det efter middagen nu på kvällen. Nästan i chock, förstår knappt hur jag tog mig igenom det hahaha. Ett mentalt krig med mig själv var deltagande faktor i alla fall:)

Nu senaste timmen har vi krängt saker, mat och kläder in och ut ur våra ryggsäckar som ska vara våra bästa vänner fram till onsdag kväll. Nu när värmen nästan halverats häromkring kan vi äntligen ta oss ut på vår vandring, den som faktiskt är anledningen till att vi ens är här igen. Jeppjepp.
  Är döende slut just nu och inte särskilt taggad för att kånka runt på den där monsterväskan. Men det ordnar sig imorgon efter god natts sömn. Cheers

Sailing

Ja alltså. Jag är ju sån som gillar att ha fötterna på marken och sådär. Men Hanna blev lycklig när Geoff fick fram deras lilla segelbåt och de har varit ute med den här i vattnet mellan Clifton Springs och Melbourne. Jag sitter hellre här, under min korkek, och luktar på blommorna. (Filt i solen, på stranden, med finfin utsikt över havet istället.)

Clifton Springs

En hel lördag på buss ner till Melbourne. En hel lördagkväll med dans på Retro igen, haha kommer inte över hur roligt det är att fuldansa till all den gamla musiken.
   Söndag och vi hängde med Trelleborgs-Louise och grabbarna från Karlskrona mest hela dagen. Roligt med återföreningar för en gångs skull!
   Måndag var det utcheckning, skoköp för min del och sen till tåget som tog oss till Geelong. Geoff hämtade oss och nu är vi tillbaka i Clifton Springs hos honom och Chris. Planen är att vi ska ut och vandra i nationalparker, men nu har det varit alldeles för varmt, så vi har TVINGATS poolhänga mest hela tiden sen vi kom hit. Tufft liv.

Time to say good bye

Att säga hejdå till farmen för sista gången kändes så himla himla märkligt. Blivit van med att komma tillbaka efter resorna. Nu tömde vi rummen helt och hållet, för att inte komma tillbaka. Vi hade en hel vardag där, rutiner, våra rum, och jobbet såklart. Att vi inte ska tillbaka dit igen känns lite sorgligt. Kommer sakna ungefär ALLT med det.

Det är konstigt men jag KOMMER saknar de tidiga morgnarna när man knappt hann svälja sitt kaffe innan man skulle vara inne i bilen på väg till första jobbet. Kommer sakna att jobba med alla djur, trots att jag så många gånger kände mig rätt värdelös på det. Får och kor wuäh, SVÅRT JU.
Och kommer sakna hästlivet där såklart. Min lilla åring jag kämpade med, och de andra som var helt fantastiska. Hundarna man knappt fick klappa. Fåglarna som drev oss till vansinne med sitt skränande:) osv osv osv.

Kommer sakna DJs runda soffa och allt altanhäng. Kommer sakna puben där de frågade "the usual?" när vi kom in. Och ca exakt allt annat som bara blivit livet medan vi varit där.

Jävlar vilka upplevelser, är så sjukt himla tacksam för exakt allt.

Wagga Wagga

Så. Det blev inte jättemycket roadtripande. Det blev lite shopping, poolhäng, vinprovning och två nätter inne i Wagga. Men det var bra det med. Familjemys på hög nivå, och vi alla har ju redan roadtripat en del.
   Imorse fick vi skjuts hem och efter massa kramar och lite tårar begav sig familjerna mot Sydney för att ta flyget hem till Sverige imorgon kväll.
   Fint har det vart, med familjesemestrar och farmvisning.

Fem minuter efter de åkt hittade DJ oss här och vi åkte och satte upp staket på nya farmen. Ingen rast ingen ro! Nu har vi vart hemmafruar under eftermiddagen medan han har varit inne i Wagga för en del ärenden. Ikväll blir det sista besöket på Horse & Jockey, vår fina pub.
   Cheers

A men lately

Vi kom ju hem i fredags och i lördags hade DJ besökare här. En viss liten fröken som han dejtat senaste veckorna, och en ung farmarsnubbe från Skottland som är här i Australien och jobbar lite. Vi hade en trevlig kväll med BBQ och altanhäng, och rödvin från familjens vingård i South Australia. Mycket skratt - och självklart mycket farmsnack...

På söndagen hade vi finfrukost allihopa innan vi åkte över till Des och Pat där det var campdraft-träning på gång. Några vänner var över med sina hästar, med dottern Zoey 5 år som körde några omgångar på kossorna med sin lilla ponny. Grym liten tjej!

Och så har vi "jobbat och slitit" senaste dagarna. Kikat på lite får, bevakat kalvmärkning och kastrering, och hjälpt till när veterinären var här och gjorde ultraljud på massa kossor.

Idag kom familjerna hit, lunchade med Castines och fick en liten rundtur på de delarna av farmen där man kan komma fram med en minibuss för åtta personer. Hästarna, flera hundra får, och ett tiotal kvigor. SJÄLVKLART var wool shed väl presenterat, och det var ett långt prat om traktorer och andra fordon Des och pappa emellan.

Riktigt mysig eftermiddag, jättefin dag då vi återförenades med våra åringar på förmiddagen. Duktiga ponnys!!!

Nu är jag jättepastasugen och lite småbränd i ansiktet. Imorrn ska vi roadtripa i området med familjerna. Opa. Cheers